Tio bästa vattenfallen i Norge
Norges vattenfallslandskap är en direkt produkt av fjordtopografin. Samma istidsglaciärer som mejslade tusenmeterväggar ur kustberg lämnade platåer ovanför och havsinlopp nedanför, vilket skapade naturliga vattenrutschbanor av extrem höjd. Sex av världens tjugo högsta vattenfall ligger i Norge, och dess fjordvända fall ger några av jordens mest dramatiska kaskadlandskap. Alla tio finns på kartan.
1. Vinnufossen, Møre og Romsdal
Vinnufossen på Vinnuelva ovanför Sunndalsfjorden är Norges högsta vattenfall och bland världens högsta — 860 meter ned från Vinnufjellets platå till dalen nedanför. Bäst sett från dalvägen E69 över fjorden. Säsongsflöde (snösmältning maj–augusti) starkast i slutet av juni. Ingen stig till basen; fallet beundras på avstånd.
2. Mongefossen, Møre og Romsdal
Mongefossen på Mongeelva ovanför Monge i Romsdalen störtar 773 meter i flera steg och är Norges näst högsta vattenfall. Synligt från Raumabanan — den natursköna järnvägsrutten mellan Åndalsnes och Dombås — som passerar tvärs över dalen. Bäst flöde juni–juli. Ingen tillgång till basen.
3. Mardalsfossen, Møre og Romsdal
Mardalsfossen ovanför sjön Eikesdalsvatnet störtar 297 meter i ett enda fritt fall — ett av Europas längsta enskilda steg — med en totalhöjd på 701 meter. Eikesdalsvägen tar besökaren till en utsiktspunkt ovanför sjön; en brant omarkerad stig till platsen ovanför övre fallet ger bäst perspektiv. Reglerad av damm och släpps med fullt flöde endast under sommaren (slutet av juni till slutet av augusti enligt lokal överenskommelse).
4. Vøringsfossen, Vestland
Vøringsfossen på Bjoreia på Hardangervidda är Norges mest besökta vattenfall, med ett 182 meter högt plunge från platåkanten ned i Måbødalen. En ny utsiktsbro (öppnad 2020) hänger direkt över själva plungekanten. Bilväg via den gamla bergsvägen mellan Eidfjord och platån (säsongsöppen). Året-runt-flöde från Hardangervidda, starkast på våren.
5. Sju systrar, Møre og Romsdal
De Syv Søstrene på Geirangerfjordens vägg mittemot Friaren är ett kluster av sju enskilda strömmar som rinner parallellt nedför klippväggen. Sammanlagd fallhöjd cirka 250 meter. Bäst sett från kryssningsfartyg och färjor på Geirangerfjorden (världsarv) som trafikerar maj–september. Ingen tillgång till basen. Bäst flöde juni–juli.
6. Steindalsfossen, Vestland
Steindalsfossen i Hardanger nära Norheimsund är ett av Norges mest tillgängliga gå-bakom-fall, femtio meter över en jämn klippvägg som kröker sig utåt ovanför och bildar en naturlig grotta bakom ridån. Kort 15-minuters promenad från parkeringen leder till stigen bakom. Året-runt-flöde från Steindalselvi.
7. Låtefossen, Vestland
Låtefossen nära Odda i Hardanger är ett tvillingvattenfall där två strömmar smälter samman precis före kanten och faller tillsammans cirka 165 meter ned intill en stenbro. Bron — nu fotgängarbro — sitter direkt vid anslagszonen och är en av Norges mest dramatiska vägnära utsiktsplatser. Året-runt-flöde, starkast i juni.
8. Kjosfossen, Vestland
Kjosfossen är ett järnvägsfall: 225 meter rakt ned på Kjosselvi, synligt från Flåmsbanan vars tåg gör schemalagt stopp vid Kjosfossens station enbart för fotografering. Fallet ramas in av järnvägsskärningen och björkskogen runt omkring. Kort promenad från perrongen till utsiktspunkten. Året-runt-flöde, mest imponerande maj–juli.
9. Tvindefossen, Vestland
Tvindefossen (även Tvinnefossen) nära Voss störtar 152 meter i en bred brudslöjsolfjäder över en vid klippvägg — vattnet sprider sig till 60 meters bredd i basen. Tio minuters platt promenad från parkeringen vid E16 mellan Voss och Gudvangen. Året-runt-flöde.
10. Sørfossen, Nordland
Sørfossen vid Svartisen nära Melfjordbotn matas av Svartisens glaciär och behåller därför starkt flöde även i torr sommar då andra fall krymper. Cirka 300 meter ned från glaciärtungan. Tillgång med båt över Svartisvatnet följt av tre kilometers vandring fram till glaciärkanten. Bäst juli–augusti.
Planera resan
Fylkena Vestland och Møre og Romsdal har den största tätheten. Hardangerturen (Vøringsfossen, Låtefossen, Steindalsfossen, Tvindefossen) går att köra på två dagar. Geirangerfjorden är en dagsutflykt med båt från Ålesund eller Hellesylt. De allra högsta fallen (Vinnufossen, Mongefossen, Mardalsfossen) kräver specifika omvägar från E6 eller E136. Toppflöde i hela landet ligger mellan slutet av maj och juli från snösmältning och vårregn; fallen är imponerande genom augusti innan de minskar mot hösten.
Hardangerturen
Hardangerturen är Norges mest produktiva endags-vattenfallsrutt för Bergens-baserade resenärer. Längs E16 österut passerar du Tvindefossen vid Voss (vid vägen, en kvart), fortsätter till färjan eller vägen vid Eidfjord, klättrar upp till Vøringsfossens utsiktsbro vid Hardangerviddas kant, sänker dig till Odda via Sørfjorden och återvänder via Steindalsfossen och Låtefossen. Rundan är cirka 350 kilometer och passerar fyra av de tio fallen på en enda dag — eller två avslappnade dagar med övernattning i Eidfjord eller Odda. Hardangerfjorden är Vestlandets djupaste och längsta segelbara fjord, och vägen längs den hör till Norges vackraste.
Norge sommar och vinter
Den norska vattenfallsturismen domineras av sommaren (juni–augusti) men fallen vintertid har en helt annan karaktär. Fall på nordvända kanjonväggar — bland annat Rjukans Sabotørfossen — fryser till ispelare och drar isklättrare från hela Europa. Vøringsfossen rinner året runt från Hardangervidda och vintertid är tillfartsvägen stängd men snöskotertillgång ibland möjlig. Kjosfossen på Flåmsbanan trafikeras året runt, och vintertid ramar snön in fallet utan sommarens folkmassor. Alla nämnda fall finns på kartan.
Norges allra högsta fall och skalproblemet
Norges nio högsta vattenfall delar en egenhet som skiljer dem från tillgängliga turistfall: de ses bäst på avstånd. Vinnufossen (860 m), Mongefossen (773 m) och Mardalsfossen (701 m) betraktas alla från dalbotten eller över fjordvatten, typiskt på en till flera kilometers håll. På det avståndet blir hela höjden begriplig som ett enda objekt, och omgivningen ger skala. Att stå direkt nedanför dessa fall är antingen omöjligt (ingen stig) eller olämpligt (basen av ett 700-metersplunge i en smal kanjon är en plats för stenras, konstant vind och dränkande sprej). Rätt utrustning för att se de allra högsta fallen är kikare och teleobjektiv — närhet är inte målet. Det är ett annat besökarparadigm än de tillgängliga Hardangerfallen, som belönar nära anmarsch, och det är värt att förstå skillnaden innan man tar en omväg för att se Vinnufossen från E69.