Tio bästa vattenfallen i Zimbabwe
Zimbabwes vattenfallsidentitet domineras av ett namn: Victoria Falls — vad Kololofolket kallade Mosi-oa-Tunya, "röken som dånar". Det är världens största vattenfall sett till kombinerad bredd och höjd, och dimpelaren det skapar syns från fem mils håll. Men landet har också ett mindre besökt vattenfallslandskap i östra höglandet, där Nyanga- och Chimanimani-bergen producerar fall i 700-metersklass som bara tar emot en bråkdel av Victoria Falls besöksvolymer. Alla tio finns på kartan.
1. Victoria Falls (Mosi-oa-Tunya), Matabeleland North
Victoria Falls på Zambezifloden är 1 708 meter brett och 108 meter högt — världens bredaste ridå av fallande vatten. Vid toppflöde (februari–maj) ligger snittflödet kring 1 088 kubikmeter per sekund och dimpelaren syns från Livingstone på Zambiasidan och Victoria Falls i Zimbabwe samtidigt. Världsarv, delat med Zambia. Helikopterturer ("Flight of the Angels"), gungor över ravinen, bungeehopp från bron och Knife Edge-stigen utgår alla från Zimbabwesidan. Torrtiden (september–november) minskar flödet kraftigt på Zimbabwesidan medan Zambiasidan (Horseshoe Falls) håller kvar mer.
2. Mtarazi Falls, Manicaland
Mtarazi Falls i Nyangas nationalpark i östra höglandet störtar 762 meter — Afrikas näst högsta vattenfall — från Honde Valleys kant ned i Moçambique-territoriet. Fallet dränerar Mtarazi-floden från Zimbabwe-platån och syns från en utsiktspunkt i Nyangas nationalpark. Tillträde via parkens väg från staden Nyanga och fyra kilometers körning till Mtarazi-utsiktsplatsen nära kanten. Bäst flöde november–mars.
3. Pungwe Falls, Manicaland
Pungwe-fallet nära Nyangas högland markerar källan till Pungwe-floden som rinner från Zimbabwe-platån till Moçambiques kust. Fallet störtar i steg från höglandsplatån ned i Pungwe-ravinen. Tillträde inom nationalparken via en markerad stig på cirka två kilometer från Pungwe-parkeringen.
4. Bridal Veil Falls, Chimanimani
Bridal Veil Falls i Chimanimanis nationalpark störtar cirka 50 meter i en fin enstegsridå över en doleritklippa i dimskogen. Chimanimani är en växtdiversitetshöjdpunkt med många endemiska arter. Fallet nås på en två kilometers vandring från byn; nationalparken bortom kräver vildmarkstillstånd.
5. Inyangombe Falls, Manicaland
Inyangombe Falls nära Nyanga är en bred katarakt på Inyangombe-floden, åtkomligt via Nyangas vägnät. Flera utsiktspunkter och korta stigar runt fallet.
6. Nyangombe Falls, Manicaland
Nyangombe inom Nyangas nationalpark är en kombination av fall och simbar pool som är populär hos parkens campinggäster. Floden sjunker över granithyllor ned i en klar pool.
7. Mare Falls, Manicaland
Mare Falls i Nyangas område störtar genom miombo-skog ned i Mare-dammens avrinning. Mindre besökt än parkens stora fall; nås via parkens interna vägar.
8. Mutarazi Falls, Manicaland
Mutarazi (ibland listat separat från Mtarazi, men namnen syftar på samma flodsystem) är det primära namn Zimbabwe National Parks använder för det 762 meter höga fallet. Kantvyn ser både övre stegen och tvärs över Honde Valley. Det är den utsikt som nås från Mtarazi-nationalmonumentet.
9. Luveve Falls, Matabeleland South
Luveve Falls nära Bulawayo i Matabeleland South är ett litet men tillgängligt fall i Luveve-rekreationsområdet, populärt bland Bulawayos invånare som dagsutflykt. Själva fallen är blygsamma men den omgivande akacia- och mopaneskogen är typisk Matabeleland-natur.
10. Chinhoyi-grottornas kaskad, Mashonaland West
Chinhoyi-grottorna nära staden Chinhoyi rymmer ett naturligt vattensystem där underjordiska pooler matar ytkaskader och källutflöden. Poolerna — kända för djupblå färg från den reflekterade himlen — är kopplade till ytfall och källor. Förvaltat som nationalpark.
Victoria Falls — logistik
Victoria Falls-staden (Zimbabwesidan) har internationella flyg från Johannesburg och Nairobi. Standardaktiviteterna sträcker sig över två till tre dagar: Main Falls-gångvägen, Knife Edge-utsikten, helikopterflyg och en solnedgångskryssning på Zambezi. Zambiasidan (Livingstone) lägger till Boiling Point och Royal Livingstones utsiktsdäck, åtkomliga på dagsvisum. Östra höglandet är fem timmar med bil från Harare och bör kombineras till en separat resa.
Zambezis flödescykel
Victoria Falls är som mest volymrikt mellan februari och maj då Zambezis avrinningsområde dränerar zambisk och angolansk regnperiod. Vid toppflöde reser dimpelaren sig över 400 meter och Knife Edge-stigen på Zimbabwesidan löper genom en konstant dränkande dimma — regnkläder är obligatoriska. Main Falls-gångvägen på Zimbabwesidan kan ha perioder med nästan noll sikt i april–maj eftersom sprejvolymen är så stor. Avvägningen är att juli–september, när flödet är lägre och Zimbabwesidans fulla bergvägg syns, ger klara vyer och torra stigar men bara en bråkdel av regnsäsongens spektakel.
För de flesta besökare ger oktober–december den bästa balansen: flödet växer från regnsäsongens start uppströms, fallen är substantiella men ännu inte sprej-blockerade och priserna är i övergång. Ravinsvingen, bungeehoppet från bron och forsränningen i Batoka-ravinen nedanför fallen kräver alla lägre flödesnivåer — de aktiviteterna går främst i lågflöde (juli–januari). Alla Zimbabwes fall finns på kartan.
Östra höglandet som andra Zimbabwe-destination
Östra höglandet — bergskedjan längs Zimbabwes östra gräns mot Moçambique — är ett helt annat Zimbabwe än Victoria Falls och tar emot en bråkdel av turisterna. Nyanga, Chimanimani och Vumba ligger 1 500–2 500 meter höga och tar emot pålitlig nederbörd från indiska oceanens fuktsystem. Mtarazi Falls på 762 meter är dramatikens rubrik, men det vidare landskapet på Nyanga-platån — dess öringströmmar, vattenfall och svala afromontana gräsmarker — belönar flera dagars vandring. Egen bil från Harare till Nyanga tar cirka tre timmar på goda vägar, och nationalparkens boenden i Nyanga och Chimanimani är funktionella och prisvärda regionalt. Bästa tiden är juli–september, efter regnsäsongens vegetationstopp och innan torrsäsongens hetta når lågländerna. Fallen i östra höglandet är som starkast november–maj, men anmarschvägarna är då ofta leriga; juli–september ger den bästa kompromissen mellan måttligt flöde och bra stigförhållanden.